Sjukdomar

Alla ni som är osäkra om och har frågor angående fågelinfluensan, hör av till smittskyddsombuden.

Till alla SRF:s lokal- och specialklubbsstyrelser

(för vidarebefordran till era medlemmar)

Efter att rasinventeringen är gjord har det framkommit att det är många uppfödare som sitter ensamma om sin ras. Om något utbrott av fågelinfluensa skulle ske, så kan dessa raser kanske komma att försvinna. Att dela med sig av sina avelsdjur kan tyckas vara en god idé ur bevarandesynpunkt men mindre god ur smittskyddssynpunkt. Vi rekommenderar hellre att ni skickar desinficerade kläckägg till uppfödare i andra delar av landet. Det finns också en möjlighet att ni känner någon som har haft höns tidigare och kanske har ett tomt utrymme som kan hjälpa till att hålla någon stam. Om ni bor i riskområden, nära kuster och vattendrag eller nära kommersiella anläggningar, så försök redan nu, att ordna inhysningen på ett vettigt sätt och försäkra er om att ni kan bevara era raser i betryggande antal, (detta gäller naturligtvis alla uppfödare).

Det har varit många som har ringt och talat om att de ska göra sig av med sina djur och många som säger att de inte tänker kläcka något i år o.s.v. Det är nu, som det är som viktigast att vi håller samman och verkligen anstränger oss att bevara våra raser. Vill man inte kläcka i stort antal, vilket kan vara svårt under rådande restriktioner, så måste man i alla fall hålla liv i avelsstammarna och försöka föryngra besättningen.

Vi ber alla uppfödare om hjälp med att bevara ovärderligt avelsmaterial!

Riktlinjer på värdering av avelsdjur vid avlivning med stöd av epizootilagen.

De nedan angivna priserna är avelsvärde, alltså inte försäljningspriser.

1200 SEK Amerikansk gul gås, Emdengås, Steinbacher Stridsgås och Toulousergås.

1000 SEK Övriga gåsraser

700 SEK Raskalkoner

600 SEK Ankraser och stora höns

400 SEK Dvärghöns och myskankor.

Icke könsmogna ungdjur värderas till hälften på respektive ras.

Är du medlem i Specialklubben för Prydnadsfjäderfä så finns det arter och raser som inte är inkluderade ovan. Vänd er till specialklubben för värdering!

Prissättningen är gjord med tanke på att alla medlemmar bör hålla samma priser över hela vårt avlånga land och var snäll och observera att detta är riktlinjer.

Ingegerd Grönberg

för Svenska Rasfjäderfäförbundets styrelse

Om ILT
Detta är en sammanfattning av en information från SVA skriven av Désirée Jansson år 2000.
Orsak
Sjukdomen orsakas av ett virus (alphaherpesvirus) som kan infektera höns, fasaner, rapphöns och påfåglar. ILT-virus infekterar inte andra
fågelarter eller däggdjur (inklusive människor).

Sjukdomstecken och dödsorsak
Inkubationstiden (tiden från smitta till första symtom) är cirka 4-12 dagar.
Namnet laryngotrakeit betyder inflammation i struphuvud och uftstrupe. Allt ifrån mycket allvarliga utbrott till mild
luftvägsinfektion kan ses. Typiska symtom av ILT är näsflöde, hosta, rosslande andning och fåglarna kippar efter luft med öppen näbb och sträckt hals. Ibland hostar fåglarna blod på väggar och i reden. De allvarligaste symtomen ses hos vuxna djur. Ett utbrott kan pågå upp till fyra veckor i flocken. Dödligheten kan vara mellan fem och 70%,
i vissa fall ännu högre. Dödsorsaken är oftast kvävning genom att en "propp" med var och död slemhinna fastnar som en kork i struphuvudet
och täpper till luftflödet för fågeln. I kombination med andra infektioner förvärras symtomen av ILT och fler fåglar dör.

Smittspridning
Den största risken för höns att drabbas av smittsamma sjukdomar, inklusive ILT, är genom inköp av fåglar, särskilt om de släpps ut
direkt i flocken. Utställningar och besök i andra besättningar eller av andra fjäderfä- ägare innebär också hög risk.

*       ILT sprids genom direkt kontakt mellan fåglarna via sekret från luftvägarna eller via luften över korta avstånd. ILT kan också
smitta indirekt eftersom virus kan fastna på utsidan av tex. människor, husdjur, redskap och vilda fåglar Detta innebär till
exempel att fåglar av andra arter, som tex. ankor och gäss, kan sprida smitta på utställningar eller vid försäljning, liksom att
människor kan sprida ILT- virus vid besök.

*       Ett speciellt problem med ILT är att en del av de fåglar som infekterats med ILT- virus blir kroniska smittbärare. Detta innebär
att de bär virus i kroppen och kan sprida smittan till andra fåglar. Virus aktiveras speciellt vid stress tex. vid försäljning/inköp,
utställningar eller sjukdom. Djuren förblir smittspridare under lång tid, troligen minst flera år. Sjuka djur är dock mer smittsamma än de
kroniska smittbärarna.
*       ILT- virus smittar inte via ägg som desinficeras och ruvas och kläcks i maskin.

Hur ställs diagnosen?
Diagnosen ILT kan endast ställas på laboratorium genom obduktion och mikroskopisk undersökning av drabbade höns och/eller analys av halten
antikroppar (immunglobuliner) i blod eller ägg. I Sverige kan diagnosen fastställas av Fjäderfäavdelningen, SVA.

Varför drabbas flockarna olika hårt?
Genomgången sjukdom ger motståndskraft genom att antikroppar bildas. Helt oskyddade höns som aldrig träffat på smittan kan däremot drabbas
hårt och i sådana flockar sker utbrott av ILT. Andra faktorer som ålder, andra infektioner, allmän hygien mm påverkar också förloppet.

ILT i Sverige
Antikroppsundersökning hos hobbyhöns 1996 genomfördes en antikropps- undersökning av ägg från 58
hobbyflockar (medlemmar i SRF eller SLK) i södra Sverige. Antikroppar mot ILT (vilket visar att flockarna infekterats med ILT- virus)
påvisades i 19% av flockarna. De positiva flockarna kom från Östergötland, Västergötland, Halland, Småland och Skåne.

Utbrott av ILT
Det första svenska fallet sedan 1959 kom hösten/vintern 1996 (diagnosen ställdes i januari 1997) då en hobbyhönsbesättning i
Äppelbo i västra Dalarna drabbades av ILT. Ett stort antal kontakter kunde kartläggas och provtogs (besättningen hade köpt från och sålt
till ett stort antal andra besättningar). ILT-smitta påvisades i många av kontaktbesättningarna. 1998 diagnostiserades 2 fall i
Jämtland. Under 1999 blev antalet fall 10 (Bohuslän 1 st, Dalarna 3st, Värmland 5 st, Västergötland 1 st). Med stor sannolikhet finns
dessutom ett stort "mörkertal" bland hobbyhöns, dvs många fall av ILT diagnostiseras aldrig eftersom veterinär inte alltid kontaktas.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att ILT-smittan idag inte är ovanlig bland svenska hobbyhöns.

ILT i kommersiella hönsbesättningar i Norden
Under 1990-talet har endast ett fall i Norden konstaterats i den storskaliga hönsproduktionen. Detta fall inträffade i Danmark i en
värphönsbesättning för ett par år sedan. Svenska avelshöns (avelsdjur för produktion av värphöns och
slaktkyckling), slaktkycklingar och kommersiella värphöns är sedan många år alltså helt fria från ILT i Sverige.

Varför ökar antalet diagnostiserade ILT-fall i svenska hobbyflockar?
Vi vet inte varför antalet diagnostiserade fall av ILT ökar i hobbyflockar i Sverige liksom i Danmark och Norge. En orsak kan vara
att sjukdomen faktiskt spridits genom ökad handel med hobbyhöns och på utställningar. En annan orsak kan vara att veterinärer och
djurägare oftare uppmärksammar allvarliga sjukdomar hos höns än tidigare. Vi vet inte heller om det finns något samband mellan de
nordiska fallen (om samma virusvariant är orsaken).

Vad kan man göra om man misstänker att djuren drabbats av ILT?
Vad säger lagen?
ILT jämställdes tidigare med Newcastlesjuka och fågelinfluensa i epizootilagen. Detta innebar att flockar som drabbats av ILT-utbrott avlivades.
Efter det att man konstaterat att ILT-smittan var spridd bland hobbyfåglar i Sverige och antalet utbrott ökade så övergick ILT 1:a
juli 1999 till att bli enbart anmälningspliktig. Lagen ställer alltså inte längre några krav på åtgärder (tex. avlivning eller
smittsanering). Det är däremot aldrig tillåtet att medvetet sprida en smittsam sjukdom tex. genom försäljning av smittförande djur.
Enligt svensk djurskyddslagstiftning ska sjuka djur behandlas av veterinär eller avlivas för att undvika djurlidande. (Sedan några år
finns också ekonomiskt stöd för obduktioner av fåglar från hobbybesättningar med misstänkt allvarlig sjukdom i Sverige.)

Praktiska råd vid misstanke om ILT-utbrott
*       Kontakta veterinär för att utreda orsaken till sjukdomsutbrottet.
*       ILT är en för drabbade höns plågsam sjukdom. Avlivning bör övervägas av allvarligt angripna fåglar av djurskyddsskäl.
*       En sjuk flock ska isoleras för att inte sprida smitta vilket innebär att djur inte ska säljas och man ska inte heller besöka andra
hönsflockar eller ta emot besökare som har fjäderfä.
*       Om flocken avlivas är det ganska lätt att smittsanera eftersom virus är känsligt för de flesta desinfektionsmedel och
överlever ganska kort tid utanför fågeln. (Hittills har de flesta valt att avliva sina flockar, kläcka ägg i maskin och smittsanera.)

Hur undviker man ILT- utbrott?
Det ligger i allas intresse att antalet utbrott av ILT blir så få som möjligt i framtiden. Utan några åtgärder för att stoppa
smittspridningen kan antalet fall efter handel, utställningar och besättningsbesök komma att öka kraftigt under kommande år. För den
enskilde hönsägaren innebär ett ILT- utbrott ofta en katastrof genom att värdefullt avelsmaterial går förlorat och flocken blir kroniskt infekterad.

För att stoppa smittspridningen av ILT bland rashöns och lanthöns finns flera möjliga vägar:
1. hälsokontroll genom antikroppsundersökning (hälsodeklaration av flockarna) 2. karantänhållning och hygienåtgärder 3. vaccination
En skrivelse från Fjäderfäavdelningen med förslag till möjliga handlingsplaner har sänts till styrelserna för SRF respektive SLK.
Som enskild djurägare kan man också göra mycket. ILT- smitta vid inköp undviks genom att man köper kläckägg som desinficeras och kläcks i
maskin. Mindre säkert är att köpa levande djur och sätta dem i karantän under minst 2-3 veckor. Man bör även tex. kunna kräva att
sjuka fåglar aldrig får ställas ut, god hygien (handdesinfektion) mellan hantering av fåglarna på utställningar och att kläd- och
skobyte utförs vid alla besättningsbesök.

HEM